Veckan som försvann

Ok, jag har inte skrivit något på länge men jag har inte försvunnit. Ibland försvinner dock en vecka bara helt och hållet. Veckan som gått är ett bra exempel på det.

Jag kom hem från en helt fantastisk vecka i New York på tisdag morgon, fast besluten om att inte sova så mycket under dagen för att så snabbt som möjligt komma över jetlagen och återgå till de vanliga vardagsrutinerna. Somnade kl 10 och vaknade halv 3. Mycket riktigt så sabbade det ganska mycket av rutinerna. Lyckades somna senare på kvällen men vaknade pigg som en lärka och hungrig som en blåval halv 3 på natten. Kroppen skrek efter en stadig frukost och en dag fylld av med äventyr, trots att jag lämnat det stora äpplet över ett dygn tidigare. Några mackor senare så lyckades jag slumra till innan det var dags att knalla till jobbet.

Jobbdagen slingrade sig fram utan stora händelser, men med många gäspningar och en stor längtan att bara gå hem och krypa ned under täcket. Efter jobbet träffade jag min guddotter och hennes föräldrar. Levererade lite presenter och tog ett par öl. Hemma strax efter kl åtta så kröp jag ned i kojen, inte det minsta anande om vad som komma skulle.

Torsdagen började med ont i magen och resulterade, utan att berätta några detaljer, i att största delen tillbingades i det kaklade lilla rummet. Yikes! Fortfarande på fredagen var jag risig så det blev till att stanna hemma från jobbet även denna dag. I samma veva drog min sambo på sig en riktig förkylning. Helgen tillbringades i husarrest, trots det underbara värdet ute och det var först på söndag morgon, riktigt tidigt med en ännu ej åtgärdad jetlag, som vi tog oss ut ur lägenheten på en skön promenad runt Karlbergskanalen. Det var ungefär vid den tidpunkten som jag kände livet återvända till kroppen. Jag har nog aldrig längtat så mycket till en måndag med arbete, vardagsrutin och allt vad det innebär!

Ibland är det bra att ha det lite dåligt, så att man ser att man faktiskt har det ganska bra.

Se upp, här kommer jag! New and improved! ;)