Efter jag skrev inlägget om grannen igår så började jag fundera på vilka grannar man haft genom åren. Jag vet inte om jag är otursförföljd eller vad det är frågan om. Men med tanke på att jag faktiskt är en ganska tolerant granne så måste ju något jinxigt vara i görningen. Jag ska här lämna en kort redogörelse för några av de genom åren mest underliga grannar jag haft.
Jordfräsarna från Jordanien.Jag bodde uppe i Gällivare. I lägenheten ovanför mig bodde en utländsk familj, med uppskattningsvis 10 barn. De var väldigt högljudda. På morgonen släppte de ut barnen i trapphuset så att de fick leka innan det var dags att gå till skolan. Eftersom jag ofta jobbade natt och kom hem vid sjutiden på morgonen så var detta givetvis ganska jobbigt. Jag försökte att förklara detta för dem, men de ville liksom inte förstå. En morgon när jag försökte sova så levde de om i trapphuset, mer än vanligt. Jag gick fram till dörren och skulle öppna dem för att be dem vara lite tysta. Innan jag öppnar dörren så stannar jag till eftersom jag hör en vuxen röst utanför. Jag trodde att det var en av föräldrarna som kanske var där för att be barnen att visa lite respekt mot de andra boende i huset. Men så var det inte. Det var en kvinna från städfirman som pratade med barnen. När de berättade för henne att de inte fick leva om så mycket för att grannarna tycker att det är jobbigt så säger kvinnan: "Men herregud. Ni är ju barn. Det är klart att ni ska få leva om. Jag tycker att ni ska skrika lite mer. Det är rätt åt dem som klagar." Jag blev helt chockad och matt och gick tillbaka till sängen, med kudden över huvudet. Orkade bara inte börja tjafsa, trött som jag var.
Ett par veckor senare vaknar jag av något som låter som en jordfräs ovanför. Det lät bokstavligen som att parkettgolvet frästes till flisor och de skulle börja odla potatis i vardagsrummet. Jag går upp och ringer på deras dörr, men självklart så hör de inte det eftersom de har jordfräsen på och öppnar därför inte dörren. Jag går ned till mig och ringer till fastighetsägarna. De hör inte vad jag säger eftersom oljudet är så högt. Till slut tror jag att de fattade vad jag menade och vidtog åtgärder eftersom det på grannens dörr en vecka senare hänger en lapp: "Till brevmannen. Vi har flytat. Skika post till ny adres."
GummihoranVi bodde vid Globen och eftersom vi inte hade någon balkong så använde vi den gemensamma balkongen i trapphuset då folk ville röka då vi hade fest. Denna balkong använde även en av grannarna som torkställning för tvätt, varpå det var uppspänt tvättlinor tvärs över hela balkongen. En gång då vi skulle ha fest så sköt vi dessa linor åt sidan så att vi fick plats. det var alltså bara att dra tillbaka dem sedan, så skulle allt vara precis som innan. Fimparna slängdes i en glasburk som sedan kastades i soporna.
Dagen efter festen ringer det på dörren. Utanför står grannfrun med gummihandskar och gormar om att vi minsann slängt fimpar över hela balkongen och att vi var idioter som inte kom upp till henne och bad henne ta bort tvättlinorna istället för att slkjuta undan dem. Hur vi skulle veta att det var hennes tvättlinor har jag ingen aning om. Vi går till balkongen för att plocka bort alla de fimpar hon påstod sig ha sett. Det var en fimp. Det var en futtig fimp, som hon minsann var tvungen att ha gummihandskar för. Gummihanskar för att plinga på vår dörr och be oss ta bort den. Efter det fick hon för alltid kallas GummiHoran.
Psykfallet från helvetetPå andra sidan trappen på samma våning som vi bodde, levde en kvinna som inte var psykiskt frisk. Hon skrek om nätterna, hade massor av skumma typer på besök och sedan hon flyttade in så blev min cykel stulen. Den var låst med dubbla, inbrottssäkra lås. Dessa lås satt fast i ett cykelställ som var fastbultat i betonggolvet i det låsta cykelrummet. Hon sprejade alla kikhål med svart färg eftersom hon tyckte att grannarna stirrade på henne. Veckan innan vi flyttade från lägenheten så tyckte hon att det var en bra idé att elda i badkaret sitt.
HagganUnder oss i Stureby bodde en gammal kvinna. Den första intrigen vi hade med henne var i april 2000 då hon lämnade en lapp i vår brevlåda, medan vi var hemma. På den lappen stod det: "Ni har något vått på er balkong som droppar ned på min balkong. Avlägsna detta föremål genast." Eftersom vår balkong var helt tom så lämnade vi direkt en lapp i hennes brevlåda. "Vår balkong är helt tom förutom den is som bildats under vintern. Det är nu vår och då smälter isen och droppar. Det är helt normalt."
En fest, som var lugn och skötsam, var den andra vi hade inom loppet av ett halvår. Några dagar efter festen kommer det ett brev från HSB där det står att en granne har klagat över våra ständigt återkommande vilda fester och att det i samband med dessa står knarkare och lever om längst ned i trappen. Hon syftade alltså på de vänner som väntade på sin beställda taxi längst ned i trapphuset eftersom det var kallt ute. Vi svarade med att ringa till HSB och prata med dem. Det visade sig att denna kvinna var välkänd i föreningen och de sa att vi inte skulle bry oss om henne.
TelefonTorterarenYnglingagatan, mars 2003. Från lägenheten ovanför hörs dunkar mot elementet och en kvinnoröst som skriker "Nej, inte huvudet!" Man hör att det är bråk och hon skriker förtvivlat. Sedan dunkar det igen och kvinnan skriker "Nej, inte huvudet!" flera gånger. Vi misstänker att det är en kvinnomisshandel på gång och tänker först gå upp och ringa på dörren. Sedan inser vi att det kanske inte är någon bra idé eftersom den som misshandlar henne kanske blir våldsam mot oss också. Han kanske har kniv eller pistol. Vi ringer till polisen istället. Polisen kommer och de ringer på hos kvinnan ovanför. Hon öppnar inte. Polisen skriker "Det här är polisen. Om ni inte öppnar dörren så slår vi in den". Då öppnas dörren. Polisen stannar kvar där i några minuter och kommer sedan ned till oss för att berätta om läget. Det visar sig att kvinnan ovanför var ensam i lägenheten. Hon sa att hon bara pratat med sin mamma i telefon och att de bråkat. Polisen trodde inte riktigt på hennes historia, men eftersom de inte hittade någon annan i lägenheten var det inte mycket de kunde göra. Jag tror att misshandlaren hann dra därifrån, för vem fan skriker "Nej, inte huvudet!" och dunkar i elementen så man pratar med sin mamma? Kvinnan ovanför flyttade strax därefter.
Det finns en hel del skumma typer och detta var ett axplock ur de grannar jag har haft genom åren. Har ni haft några underliga grannar eller har ni varit förskonade mot dessa?
En diskussion uppstod på jobbet. Den handlade om i vilken ordning man bör klä av sig kläderna för att det inte ska se fult ut. En kollega blir arg om någon klär av sig i fel ordning medan en annan tycker att man får klä av sig i den ordning man känner för. Alla vet ju att en naken människa, endast iklädd strumpor (helst svarta) inte ser riktigt klok ut. Ännu värre blir det om man har hatt till strumporna. Robert De Niro ser ju inte så klok ut i Casino heller, där han har alla accessoarer man kan ha, inklusive strumphållare för män, men inga byxor på sig. Ingen vill ju heller se ut som Kalle Anka, med kläder på överkroppen men naken på underkroppen. Så, hur göra man då? Ska man börja med hatten för att sedan ta strumporna tätt efterföljt av tröjan och byxorna? Hmmm... Jag funderade lite och insåg att jag tar av mig i denna ordning: Byxor, strumpor, tröja. Hatt har jag inte. Borde jag skämmas eller ska jag känna mig som en rebell i avklädningssammanhang? Spelar det någon roll egentligen? Jag menar, om man nu inte ska strippa och göra en show av det hela. Måste man ändå klä av sig estetiskt?
Inlägg
