Vi kom till Zinken ganska exakt då Thåström började lira. Vi var jävligt ölsugna och eftersom ölköerna var galet långa så stod vi faktiskt i kö största delen av Thåströms konsert. Tur som var så såg man scenen bra från kön så det var egentligen inga problem. Thåström var guld. Bra mix av låtar och det faktum att han lirade Die Mauer och Märk hur vår skugga för att avsluta med Du ska va president, gjorde att det var underbart. Och kvällssolen lyste också.
Sen var det dags för Kent. De spelade flera riktigt gamla låtar och ett par udda låtar som inte funnits med på något album. När de drog igång Berlin, då märker man att detta band verligen tycker att det är skoj att spela live. Deras backdrop var otroligt snygg under hela konserten och hela framträdandet var som en dusch av härliga ljud, ljus och bilder. Avslutningen med 747 och sedan extranummer som avslutas med Mannen med den vita hatten och ett konfettiregn, var magisk. Hell yeah!
Att Kent kopierat The Cure med att ha en liten kamera på micen och projicera det på backdropen är förlåtet. Lika så vågorna av armar som de uppmuntrade till i 747. Det är ju liksom Depeches Never let me down again-grej. Men även det är förlåtet.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar