Så har den då börjat. Den sista av årets semesterveckor. Idag är det måndag och man känner sig lite sliten efter fem dagars idogt festande. Man är ju ingen ungdom längre, oavsett vad min mamma säger.
EuroPride var riktigt kul, men det var väl ingenting nytt. Flera dagar med kärlek, glada människor och helt fantastisk stämning. Det kan få vem som helst att skina upp, även i ösregn. När jag stod där i ösregnet med min orangea regnponcho på lördagen, med ärmarna dyngsura och skorna om möjligt ännu blötare så slog mig en tanke. Detta var elfte året jag var på Pridefestivalen i Stockholm. Inte en enda gång (!) har jag sett ett slagsmål. Faktum är att jag inte ens kan erinra mig om att jag hört någon vara arga på varandra. Det säger ganska mycket om stämningen på Pride. Det är på många sätt som andra festivaler, men de otrevliga delarna är bortskalade. Spelar ingen roll om det, som under torsdagen är 15.000 personer som trängs i parken. Det funkar fint i alla fall.
Idag är det alltså måndag och denna vecka får nog bli betydligt nyktrare än den förra. Men vad vet jag? Det kanske är för tidigt att uttala sig om det på en måndag! ;)
Hej å hå
11 år sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar