När hänsynstagande blir stress

Jag försöker att visa hänsyn mot mina medmänniskor. Ja, det gör väl de flesta men jag har insett att jag nog är lite väl anal när det gäller vardagshänsyn. Medan jag blir stressad för att vara en sån fullkomlig vardagsmedmänniska så blir jag lika ofta frustrerad över andra människors brist på vardagshänsyn. Här kommer några exempel på sånt jag hela tiden tänker på i mataffären och som de flesta andra gör helt tvärtom.

- I mataffären blockerar jag inte kyldiskarna med min vagn då jag ska ta något från en av dem. Jag ställer alltså inte vagnen längs med hela disken så att ingen annan kan komma åt. Om jag känner att jag står lite olägligt till så ser jag mig ofta om för att försäkra mig om att andra människor kan komma förbi eller komma åt de varor de vill ha.

- När det är dags att lasta upp varor på rullbandet i kassan så göra jag det och lägger sedan en sådan där träpinne bakom mina varor så att nästa person i kön kan börja lasta på sina varor. Sedan går jag fram till kassan, drar mitt kort, slår in pinkoden och börjar packa varorna. När alla varor är inslagna behöver jag bara ta ett steg tillbaka och godkänna beloppet. Jag står inte kvar i början av bandet och blockerar för nästa person i väntar till alla varor är inslagna för att då börja leta pengar eller kort och betala.

- Om jag misstänker att något är fel så packar jag mina varor och ställer mig åt sidan innan jag granskar kvittot. Jag gör inte det innan jag packar så att nästkommandes varor blandas med mina i slutet av rullbandet.

Detta är bara några få exempel och jag känner att jag har all anledning att återkomma i ämnet! ;)

Tills dess. Sköt er i affären!!!