Genmanipulera mera!

Jag har just insett att jag är för genmanipulerad mat. Tidigare har jag tyckt att det är läskigt att fiffla med käket, men nu har jag insett att om det inte fifflas med det så får man inte i sig nåt. Ok, nu är det ju inte så att jag är en benget som inte får i mig mat. Snarare tvärtom. Men när det kommer till svårskalade apelsiner, då får jag fan frispel. Man börjar och pilla lite. Man drar lite mer. Man har en liten fjuttig skalbit mellan fingrarna. Man tar ett nytt tag och får en till pytteliten menlös jävla skalbit mellan fingrarna. Det lilla hålet som bildats i apelsinens skalyta avslöjar inte en god och saftig apelsinklyfta utan bara vitt och bittert jävla underskal (vad heter det egentligen?) som indikerar att jag, om jag nu ägnar den kommande timmen åt att dra skalet i små små bitar, fortfarande kommer att ha en seg bitter äcklig jävla hinna att forcera innan jag kan äta upp apelsinen. Vad gör man då åt saken? Jo, man kastar apelsinsvinet i soporna. För inte fan orkar jag tillbringa en halv dag åt apelsinköttets lustar. Nej, fram för genmanipulerade apelsiner där skalet lossnar lika lätt som Babsans löspattar. Eller, vaffan vet jag om det förresten?