Nytt år och nya utmaningar.

Bokstavligen. Vi på jobbet bestämde oss för att dra till Hammarbybacken efter lunch på fredag. Srålande idé. Och stålande var även solen. Jag bestämde mig för att åka snowboard. Det har jag aldrig gjort förut. Mest normat hade väl varit att testa sig fram lite grand och lära sig grunderna på ett relativt flackt underlag. Det gjorde inte jag. Upp i liften med snowboarden på en gång. Ramlade inte i liften. Det var ju en bedrift i sig faktiskt. Så stå man där upp på toppen av Hammarbybacken. Den backen som jag aldrig tidigare besökt, men som jag fnysit åt och trott att det bara är en snöhög, modell större. Den backen vi valde börjar brant. Ja, kanske inte om man är en van snowboardåkare, men eftersom jag vid tillfället var snowboardoskuld så var det banne mig ett stup. Efter choklad med rom och lite öl så bestämde jag mig för att det var tags att ta farväl av vännerna och dö. Jag gled snett tvärs över backen och satt mig ned. Där blev jag sittande. Och så vitt jag vet så sitter jag där än. Nej. Det gör jag faktiskt inte. Men det var inte så lätt att ta sig upp till stående position igen, utan att djävulsbrädan skulle börja åka med farten av tusen illasinnade demoner. Hur som helst så lyckades jag ta mig upp och glida en bit till. Det enda jag tänkte på var varför jag inte åkte slalom istället. En variant av utförsåkning som jag ju faktiskt behärskar. Nåja. En bra stund senare och många vurpor senare hade jag lärt mig att få ytterst lite kontroll över brädan, gjort ett par lyckade (men förmodligen skitfula) svängar och jag var nöjd. Väl nere igen så fick det vara nog. För denna gången. Men hur i helvete kunde det vara så svårt? Jag trodde ju att man skulle lära sig relativt snabbt. Speciellt eftersom jag åkt slalom ganska mycket. Men det hade jag inget för. Det var fan som att lära sig att gå på nytt. Fast svårare. Och kanske lite roligare. ;)

Efter denna snöiga upplevelse drog vi på After Ski hos en kollega som bor i närheten. När vi stod ute såg vi en stor skylt om att det fanns en gocartbana i byggnaden bredvid. Ett telefonsamal senare så var alla på väg dit. Nu skulle vi fan racea. Och det gjorde vi. varv efter varv och hur kul som helst. Efteråt var man helt slut. Igen. Precis som efter snowboardövningen.

Idag har jag ont. Jag är öm. Jag är mörbultad. Men det är ju inget att göra nåt åt, så jag tror jag går ut och festar lite.