Era jävla slökukar

I morse utspelade sig följande i trappan på väg upp tunnelbanan:

Klockan är 8:43. Många människor är på väg till sina arbeten. Ganska stressade. På väg upp från tunnelbanan i Gamla Stan så blir det lite trångt. Halva trappan är avspärrad pga underhållsarbete. Det går lite långsamt. Plötsligt bryts morgontystnaden av en hes upprörd röst som skriker.

"Men gå då för helvete era satans Stockholmsjävlar"

Jag vänder mig, precis som många andra, och får syn på den vedervärdigaste knarkarkärring jag någonsin sett. Orcherna är fan lockiga och framstår som lämpliga kvart-i-tre-ligg i jämförelse. Hur som helst så får denna synen alla att röra på apostlahästarna kvickt som fan. Knarkarkärringen ger sig dock inte, utan fortsätter skrika:

"Era jävla slökukar. Spring!!!"

Som kossor på vårens första grönbete börjar folk att rusa. Sån fart har det aldrig förr varit på morgonmänniskorna i Gamla Stan. Jag garvade hela vägen till Skeppsbron. Och funderade på vilken Orch jag ska skicka Alla Hjärtans Dag-kort till. Vad heter de? Hur får man tag på deras adress?