Ljud från universum

Jag har lyssnat på Depeche Modes nya skiva Songs of the universe. När jag skriver detta har jag lyssnat igenom hela skivan en gång. Eller egentligen ett par minuter av varje låt, så nyfiken är jag! :) Lyssnar nu en andra gång och ska skriva lite om låtarna.

1. In Chains
Börjar med massa konstiga ljud. Kanse är det ljud från universum, vad vet jag. Det låter inte nödvändigt bra. Sen kommer Daves sång in och förväntningarna stiger. Nu vid andra lyssningen får jag faktiskt en helt annan känsla än vid den första lyssningen. En skönt basriff kommer in lite då och då. Det låter bra. En blandning av 80-alsdepeche och en modernare variant. Mycket olika ljud. Får nån vibb Songs of Faith and Devotion här också. Låten slutar med de universiella ljuden och nåt som låter som en säckpipa som fått punktering och sakta dör.

2. Hole To Feed
Här blir det trummor. Synttrummor. Daves röst är på topp. Violator, på nåt sätt. Men ändå inte. När refrängen kommer så känner jag att det här är en bra låt. Ja. Jag gillar den. Än en gång, fantastisk insats av Dave.

3. Wrong
Ja den här har vi ju hört. Gillade den inte så mycket första och andra gången jag hörde den. Tredje gången började den komma igång. Sen var det kärlek.

4. Fragile Tension
Här vrider vi på syntrattarna. Fantastisk. Så fullt av ljud, men ändå så rent på nåt sätt. Gitarrer. Ännu en låt med bra sång av Dave. Men så är det väl alltid! :)

5. Little Soul
Här är det Black Celebration på nåt sätt. Och Exciter. Hur det nu går ihop. Dave sjunger och Martin körar. Hmm... tveksamt om det är bra eller småtråkigt...

6. In Sympathy
Börjar med lite old school syntrytmer. Det svänger lite. Små synthriff här och var. Lite lånat av Precious kanske. En trummatta som går på. Helt ok, men taket lyfter inte direkt.

7. Peace
See you. Början är nästan identisk. :) Sen kommer magin. Kan höra allsången vid liveframträdandet i Arvika i sommar. Jag gillar detta. Soft. Och en falsett från Dave mitt i allt. Hahaha... Lite seg, men som sagt. Jag gillar det.

8. Come Back
Börjar smutsigt. Skulle kunna vara nåt från Daves första soloalbum. Bra, men inte superbra.

9. Spacewalker
Är det Vangelis som tränger sig på? En instrumental liten plätt som efter ett tag låter som nån tidig DM-grej. Men varför detta? Nej... gillar inte.

10. Perfect
Börjar som In the army now, med Bolland. Men det är det ju inte så klart. In kommer rytmerna och sången. Ingen höjdare faktiskt. Ännu en utfyllnadslåt känns det som... Gäsp...

11. Miles Away
Kawabunga. Antar att det här är den här plattans Personal Jesus till soundet. Men långt därifrån vad det gäller hur bra den är. Enformig. Tveksamt.

12. Jezebel
Martin kan ju sjunga när han vill. Ofta blir det riktigt känslosamt och bra och lika ofta blir det ganska trist. Här funkar det faktiskt bra. En rytm från en tidig synt. Ganska vackert. Men ingen Micro direkt.

13. Corrupt
Dave tillbaka på sång. Hmm... börjar inte så spännande. Och den tar sig inte heller. Synd.

Summan av kardemumman blir att det inte är DMs bästa album. Jag hoppas verkligen att jag ändrar mig efter några lyssningar, men just nu så är det faktiskt ett av deras sämre album. Jag som trodde att de var tillbaka för gott efter förra skivans uppryckning från Exciter. Men frågan är om inte denna faktiskt är lamare än Exciter. Säg att jag har fel. Snälla....

Betyg på Depeche Mode skalan 4/10. :-(

Med fanns också ett nytt spår som inte finns med på skivan. Ghost (Le Weekend remix). Det är en skön låt. Valfri låt ovan hade kunnat bytas ut mot den. Nästan.