Mamma Mia

Igår hade filmen Mamma Mia smygpremiär i Stockholm. Stjärnor som Meryl Streep och Pierce Brosnan var på plats, men det var inte kring dem som det största ståhejet var. Nej, det alla tidningar skrivit om och alla nyhetskanaler babblat om är att ABBA ska återförenas för kvällen. Ja, då tror man ju givetvis att de ska sjunga nån av sina låtar tillsammans. Men, icket! Det som de menar med återförening är att alla fyra kommer att ses tillsammans för första gången sedan 1986. Eh! Vem fan bryr sig? Vad är det som händer när de fyra står en meter från varandra, som inte händer då de står mer än 100 meter från varandra? Ok, att Agnetha är folkskygg, men är detta verkligen en större nyhet än filmen i sig och de stjärnor som är på besök? Låt oss säga att originalmedlemmarna i Sisters of Mercy (vilka har varit ett av mina favoritband) skulle ses tillsammans. Skulle jag bry mig mer än om de ses på var sitt håll? Inte det minsta faktiskt. Skulle de däremot ha en spelning tillsammans, då kan vi ju börja prata.

Ett stort svart hål

Idag har jag absolut ingenting att säga. Nada. Nothing. Jag har funderat på nåt intressant att skriva, men alla tankar bara slukas upp av ett svart hål. Vakuum. Antimateria. Antitankar. Slurp!

Nonsens

Minns ni Charles Nonsens? Den tecknade serien som bla. gick i tv-programmet Druvan? Det finns så många sjuuuuka avsnitt så man tror fan inte att det är sant. Här bjuder jag på ett. Mot slutet spårar det ur ordentligt.

Starkare än Karl-Alfred

Idag är det jävligt varmt ute. Hett. Stark mat brukar man också kalla het. Jag gillar ju stark mat. Jag kan till och med säga att jag älskar stark mat. Kanske inte på samma sätt som min kollega C älskar sprit och skinn, men ändå. Paprika tillhör ju chilifrukterna, men är ju så jävla töntig i smaken så man blir förbannad. Jalapeño är en ganska stark chili. Den blir man lite gladare av. Och de flesta vet nog att habanero är en betydligt starkare chili. Den skrattar man som fan av. Oavsett om man vill eller inte. Men hur stor skillnaden egentligen är, det ser man på Scovilleskalan. Töntpaprikan har givetvis värde noll. Ha!

Scoville är en enhet för att mäta den upplevda hettan, orsakad av förekomsten av capsaicin i födoämnen, speciellt chilipeppar.Från början var scoville definierad som hur mycket en lösning av substansen måste spädas ut för att hettan inte längre ska vara märkbar. Exempelvis, en milliliter puré av en av de hetaste pepparfrukterna, habaneron, måste spädas med 300 liter vatten innan hettan inte längre är märkbar. Habanero har alltså en hetta på 300 000 scoville.
Numera kan man mäta koncentrationen av capsicum direkt i laboratorium, och scoville är därför omdefinierat så att den utgår från den uppmätta koncentrationen istället.

Så frågan är alltså: hur många scovillegrader är det ute idag?

Rudde trodde han var cool

Bara för att han installerat en funktion så att han kan blogga från Vista Sidebar. Vi macanvändare har haft den funktionen på mac sedan 2006 nån gång. Gäääääsp.

Här häller vi bensin på elden minsann.

Som ni kanske vet är det busstrejk i Stockholm. Jag tänker inte ge mig in i debatten mer än att säga att Stockholmsbuss VD, Göran Demnert kommenterar busstrejken i sin blogg så här:

"Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Så jävla märkvärdigt är det inte att framföra en buss. Visst, 50 människor bakom ryggen som ska förflyttas mellan A och B. Det kräver sin man. Eller kvinna. Men som sagt, så jävla märkvärdigt är det inte att köra buss. Sätt dig i en en lokalbuss i Stockholm och du kommer ibland att be för ditt liv. Så illa är det ibland ställt på bussförarfronten. Inte någonting kan övertyga mig om att det skulle bli bättre om samma idiot till förare får 800 spänn mer i bruttolön."

Han har dessutom ingen kommentarsfunktion aktiverad. Kanske lika bra det. Hur som helst så har han nog ett fett spark i röven (och ett fett avgångsvederlag) att vänta.

Svensk masspsykos

För några år sedan så introducerade(?) Mat-Tina ballongvispen för svenskarna via TV. Veckorna efter programmet så fanns det inte en ballongvisp att få tag på i hela Stockholm. Hur det var i övriga landet vet jag inte, men jag antar att det var likadant. Några program senare berättade hon att hon föredrog flingsalt istället för vanligt finkornigt salt. Samma visa där. Flingsaltsaktien steg till oanade höjder. Folk började sölja flingsalt på plattan och de som inte fick tag på sitt flingsalt i vanliga affärer och inte hade råd att köpa det svart, de började sälja knark för att få råd. Ok, jag for iväg lite där. Men sanningen är att flingsaltet tog slut i alla fall.

Nu är det inte Mat-Tina som orsakar folkstorm. Nu är det Ernst. I ett av hans kommande program ska han ta sig an en av Ölands 355 (!) väderkvarnar och göra om den till en stuga. Detta har fått Ölands Kvarnförening att gå i taget och de säger:
"Vi är nu oroliga för att Ernsts karisma ska inspirera till en masshysteri där alla vill göra sommarstugor av kulturhistoriskt viktiga kvarnar. Nu när TV ska sända ett program om hur man kan göra om kvarnarna finns risken för att det leder till en epidemi, säger Kennerth Gustafsson."

Vad händer nu? Kommer Ernst karisma verkligen göra så att alla svenskar (eller i alla fall 355 stycken) säljer sina befintliga sommarstugor och flyttar in i en väderkvarn? I sådana fall ska jag stå där och vara på hugget och köpa en av deras befintliga sommarstugor. Billigt! Och sen där vinden ändrar riktning så ska jag sälja den dyrt. Tack Ernst! Tack för din fina karisma!

Rock med röda kinder

Vi ska nog köpa in Rock Band till jobbet. Ni vet det där tv-spelet som är en vidareutveckling av Guitar Hero. Det ska bli kul. När vi pratade om det så kom gamla minnen fram. Jag var med i ett band. Vi hette CTC, men hur mycket jag än försöker att erinra mig om vad det betydde så kommer jag inte på det. Jag spelade keyboard. Lite töntigt och inte det man tänker på när man hör ordet rockband. Det var ju det nya då, att hårdrocksbanden skaffade en keyboardist.
Hur som helst så repade vi i en liten gammal kåk som skulle rivas. Där hade vi vår replokal och det var coolt som fan. Så mycket repa av blev det ju förstås inte. Fyra 14-16åringar i ett eget hus leder ju bara till en sak. Massor av mäsk, folköl och cigg. Min mamma sade dessutom stolt till alla sina väninnor att jag minsann var med i en orkester. Jag blev arg och försökte förklara skillnaden mellan orkester och hårdrocksband. Jag vet inte om hon fattade.
Vi hade faktiskt en riktigt spelning. På en av bandmedlemmarnas lillesyrras klassdisco. De var 12-13 år gamla och vi fick sedan skriva autografer på de små flickbarnens armar. Det var lite pinsamt, men vi kände nog oss ganska tuffa. Vi var idoler. Det hade jag glömt. Tänk att just jag har varit en idol. Och tänk att jag hade långt hår på den tiden. Hujeda mig som barn han var...

Folköl och dunka dunka

Ja, eftersom min vän Pejvan nu läcker information från vårt förflutna via bilder så är det inte mer än rätt att jag fläskar upp en bild på henne. Bilden är tagen innan en spelning med hennes favoritband, Svenne Rubins. Hon ville att sångaren skulle se henne, så därför tog hon på sig sin finaste mössa.

Eller så kanske jag ljuger. Det är ingen som riktigt vet. De där folkölen var farligt starka.

Hipp hipp hurra!

Idag fyller våra katter 10 år. Jag glömde att gratta dem innan jag gick till jobbet i morse. Tyckte att de kollade lite surt på mig. Nu lär man väl komma hem till en sönderklöst och nedkissad lägenhet. Fan också! Eller så kommer de att gå samman och maila mig en utskällning (eller utmjauning) så att jag inte vågar gå hem. Jaja, grattis i alla fall då!

OBS, det är inte katten på bilden som har skrivit det sura brev jag säkert får på mailen.