Start spreading the news...

Jaha. Så var man där igen. I den där "längtan-efter-new-york-tillvaron". Jag hade ju tänkt att man skulle uppleva någon annan stad i världen i vår. Men sen började jag fundera på varför? NYC har ju allt, allt, allt. Om man trivs på ett ställe, varför ska man då inte åka dit igen? Det ska i alla fall bli underbart och dessutom stannar vi en natt extra så att vi får 6 dagar i den härliga metropolen.
Vi hittade ett superbilligt, och förmodligen ultraskabbigt, hotell på 8:e ovanför Times Square. Hade ju tänkt bo längre söderut i nedre delen av Midtown eller The Village, men eftersom detta var så billigt så tog vi deet. Lite mer pengar till shopping och nöjen helt enkelt. Så mycket att göra och så lite tid... Frukost i Bryants Park, shopping i SoHo, Picnic i Central Park, party i Meatpacking District, Mer shopping på Lower East Side, en god Glass på South Street Seaport, Pier 17 och kanske lite kultur på nåt museeum. Sweeeeeet! ;)

Whoppa: En resa att se fram emot
Whippa: Varför är det så långt kvar till maj?

Friday, I'm in love

Ja så var det då fredag igen. Det är något underligt magiskt med fredagar. Ok, visst är det så att fredagar är speciella eftersom man är ledig under helgen. Men det är inte det. Man vaknar upp och är automatiskt på bättre humör än man är på en tisdag. Man är piggare än man är på en onsdag och det är bara fint på nåt sätt. Detta trots att fredagen faktiskt bara är en helt vanlig arbetsdag. Och även om man trivs jättebra på jobbet så vill det till sig så att man ändå ser fram emot helgen och den börjar ju efter arbetsdagen på fredag. Ok, det kanske inte är så konstigt i alla fall då. Men det är fortfarande underligt magiskt.

Amarone, amarone, mon amour
I morgon ska vi dricka Amaronevin hemma hos Harlénarna. Det ska bli riktigt trevligt. Det ska inhandlas lite olika Amaroneviner och så ska vi testa oss fram till vilket vi gilalr mest. Ska bli intressant att se hur långt man hinner innan smaklökarna domnat bort och man börjar se suddigt då man vinglar fram och tillbaka i lägenheten. Nejdå, så blir det nog inte. Eller, kanske... ehhh...

Vilken ska bort idag då?
Jag är, precis som så många andra, medlem i Facebook. Titt som tätt får man ju meddelanden med upplysningar om att nu har Olle lagt till Hasse Kvinnaböske till sina favoritartister och Lisa har lagt till 'Bert firar jul' till sina favoritböcker. Det är inte så intressant tycker jag. Däremot så blir det genast mer intressant då man får meddelanden om att ens vänner plockat bort grejer. Idag till exempel, fick jag meddelande om att en vän hade plockat bort Moby från sina favoritartister. Hur kommer man fram till att man ska plocka bort en artist? Vaknar man upp en morgon och känner att det får vara färdiglyssnat på artisten? Jag förstår liksom inte hur det kan gå från favorit till waste på så kort tid. Jag menar, Facebook har ju inte funnits så länge så att en artist man lyssnat på länge har släppt tre kassa album på rad och man lessnat. Att bara förkasta någon sådär känns ju som att käka en riktigt god hängmörad biff och sedan bara stoppa fingrarna i halsen....

Whoppa: Fredag - den underligt magiska dagen.
Whippa: Att jag fick skavsår på hälarna då jag knallade till jobbet i morse.

"Det är natt. En rebel hämtar sin älskade på sin blå båge och kör till en hemlig sjö för att titta på månen, bada, snacka om livet och kanske kyssas."

Ja, det är så han beskriver sin låt, Blue Motorbike. Oskar Humlebo. Eller Moto Boy som han kallar sig. Det är han som räddar mig. Det är han som tar upp mig på bågen och bjuder på en musikalisk frälsning, långt ifrån det snöslask och den kyla som håller oss nordbor i sitt grepp den här tiden på året. Det var precis detta jag sökte. Det är precis detta jag behöver. Det är precis detta som kommer ta mig genom den bistra vintern fram till våren. Jag är lyrisk.

Whoppa: Moto Boy, min frälsare.
Whippa: Det är bara 11 låtar på skivan när det kunde varit 20?

En skvätt vatten och en skvätt sprit

I lördags var det dop. Det var lille Oscar som fick en skvätt vatten på huvudet och även ett namn i samma veva. Eller egentligen inte ett namn, utan tre. Han var snäll och fin och skrattade åt prästen och åt sin gudmor och gudfar. Efter dopet bar det av hem till familjen Harlén och det bjöds på champagne, buffé, vin, cognac, cigarrer och det var väldigt trevligt. Kom inte hem förrän mot småtimmarna. Doppresenten till lilla Oscar blev en stor flaska portvin som han kan lagra i 18 år. En skrämmande tanke är ju att man själv är 52 år då han fyller 18. Jaja. inte så mycket att göra åt saken.

Idag fick jag ett sms från Sofia. Hon hade lämnat Emmy på dagis samtidigt som flera andra föräldrar. När föräldrarna gick skrek barnen kör: "Hejdå, bajskorvar!". Alla utom Emmy. Hon surnade till och sa: "Det där är ingen bajskorv, det är min mamma!" Så söt hon är. Det gäller att ställa upp och beskydda sina föräldrar minsann. ;)

Whoppa: Trevliga dopfester och ännu några dagar närmare vår.
Whippa: Roy Andersson vann massa priser på Guldbaggegalan. Me don't like.

Alla onda ting är tre

Roy Andersson, regissör. Jag säger bara Roy Andersson. Blodet börjar koka. Jag blir stressad. Jag hatar Roy Andersson, eller i alla fall det han gör och delar med sig till oss andra. Du vet, det där gulgröna meningslösa klegget. Jag menar inte hans snorkråkor, nej. Jag menar hans jävla filmer. De har alla det där äckliga filtret utan att det i mina ögon fyller någon annan funktion än att reta upp mig. Dock har jag svårt att tro att han använder det för att reta upp just mig. I sådana fall blir det ju till att ändra åsikt. I sådana fall älskar jag honom. I sådana fall ska jag tvinga mig själv att se en hel film av honom, och det är ingen liten uppoffring det.
Jag har sett 20 minuter ur en av hans filmer. Sånger från andra våningen. Detta efter att en vän till mig sett den på bio och totalt brutit ihop efteråt. Inte får att det var bra eller känslosam. Nej, för att den var så jävla dålig och att hon hade betalat för den samt slösat bort flera timmar ur sitt liv som hon hade kunnat ägna åt nåt roligare och viktigare. Åka tur och retur till Södertälje på en proppfullt pendeltåg till exempel. De tjugo minuterna jag, tack och lov inte på bio, ägnade åt filmen så hände följande:
Det är gulgrönt. En man sitter på en tågperrong. Ja, det var allt. Faktiskt. Helt sant. Fy fan!
Därför hamnar Roy Andersson överst på min lista över Sveriges sämsta regissörer. Och jag läste idag att gubben inte har nån chans att få en Oscar heller. Vad fan trodde han! Ha ha ha!!!

Camilla Läckberg, författare. Jag har läst en bok av Camilla Läckberg. Eller egentligen inte en hel bok. Några sena kvällar då jag inte kunde sova så läste jag hennes bok Isprinsessan, men när det återstod ca 40 sidor så hade jag glömt bort vad boken handlade om så jag lade ned skiten. Jag har läst många böcker som varit ganska kassa, men npg har jag plöjt mig igenom dem i alla fall. Det känns som att det är lika bra när man ändå börjat. Men så kändes det inte med denna bok. Varje kväll då jag skulle fortsätta där jag slutade dagen innan var jag tvungen att fundera vad boken handlade om. Den fångade inte alls mitt intresse, trots att det är en deckare och det är en av mina favoritgenrer. Den suger. Den suger fett. Den suger fan upp hela Houston och lite därtill. När man sedan får höra att alla hennes böcker ungefär är likadana, då blir man ju bara arg. Nej, Läckberg hamnar överst på min lista över Sveriges sämsta författare.

Per Gessle, musiker(?) Det gör ont i mig att skriva att han är musiker. Det gör ont som fan. Men det är väl så det skulle stå i telefonkatalogen om han skulle finnas med där. Jag tror inte att herr Gessle kräver någon närmare förklaring. Jag vet inte heller exakt när jag började hata honom, för jag har inte alltid gjort det. Låt mig se. Under perioden då Gyllene Tider hade sina glansdagar hatade jag honom inte. Jag menar givetvis inte nutid, för de där trallande dagisfjantarna säljer ju fortfarande ut varenda plats på landsbygden då det är ute och spelar. Nej, med glansdagar menar jag där i början av 80-talet. Då var de ju ganska bra, även om jag lyssnade på Noice då. Sedan blev det Roxette och de var ju bra i början för att bli lite sämre genom åren, men inget direkt hat där heller. Hatet kom med den där askassa fiskelåten. Det var där någonstans det bar utför. Han började tralla, vissla och jollra mer än vanligt. Hans texter blev så fånigt löjliga så att jag får barndomsångest då jag hör dem. Hans röst blev, om möjligt än mer nasal än tidigare. Och utseendet på denna jollrande snart 50-år gamla man behöver jag väl inte ens uttrycka mig om? Han ser ju fan ut som Alice Timander, även om hon var betydligt coolare än honom. Per Gessle. Du ligger etta på min lista över Sveriges sämsta musiker.

Whoppa: MacBook Air. Cool.
Whippa: Ingen iPhone 3G inom synhåll? Grrrr...

Ljudliga nätter och glasslickande gamlingar

Ibland kan jag inte somna på kvällarna. Jag ligger där och försöker slappna av. Tankarna studsar i huvudet som små kaniner på syra. Jag försöker intala mig själv att försöka tänka lugna tankar, samtidigt som jag vet att det inte hjälper. Det har snarare motsatt effekt och de små jävla kaninerna börjar bara studsa mer. Klockan går. Jag försöker att inte titta på klockan eftersom jag vet att det bara gör mig mer stressad då jag inte kan låta bli att räkna hur tiden till klockan ringer bara krymper och krymper. "Om jag somnar inom fem minuter så får jag sova sex timmar innan det är dags att stiga upp." Varje gång jag tittar på klockan så har min potentiella nattsömn minskat. Kaninerna studsar om än mer. Jag vänder mig om i sängen för trettioandra gången. Det är varmt. Kanske kan jag somna om jag låter fötterna och armarna vara utanför täcket. Det blir ju lite svalare så. Fem timmar och trettiofem minuter kvar. Hopp, hopp, hopp. Kaninjävlar!
Plötsligt hörs ett oväsen. Det låter som en lastbil som rammar in i huset. Jag slutar andas och lyssnar noga. Inser då att det bara är ismaskinen i frysen som producerat is och släpper ned den i behållaren. Ljud tenderar att bli till oväsen om natten då allt ska vara så tyst. Det är det inte. Det finns inga andra tillfällen som går att jämföra med natten då det kommer till att höra underliga ljud. Är det inte fläktsystem eller myggor som låter som helikoptrar så är det grannar som vuxenkramas så att det låter som tortyr i den stilla natten. Jag ändrar sovställning igen. Tittar på klockan. Fyra timmar kvar. Hopp, hopp, hopp. "Fan vad gott med kaninstek!"
Tankar om jobbet, hemmet, vänner, böcker, ja allt snurrar omkring i mitt huvud. Hur var det där med att räkna får, kan det funka? Ett, två, tre, fyra, fem... SPLASH! Shit! En vattenläcka i lägenheten! Jag spänner öronen än en gång. Det är nåt som skvalpar. Det är inte i köket utan betydligt närmare. De som har katter vet att när en katt tvättar sig om natten så låter det äckligt mycket. På dagen försvinner ljudet bland alla andra ljud och det kan tyckas vara ljudlöst. På natten är det inte ljudlöst. Det låter ungefär som när gamla människor slickar på glass. Smask, slask och fy fan! Bilder dyker upp i mitt huvud. Gamlingar med berg av glass som de ska slicka i sig. Tungorna, med en gul beläggning från ett långt liv, utsträckta till max. Det är som om de aldrig sett en glass förut. Iver. Lust. Åtrå. Jag blir arg. Jag vill sova. Tre och en halv timme kvar...

Inatt somnade jag någon gång runt kl 04. Det är inte kul. Idag är jag varm, trött och lite mossig.

Whoppa: Idag är det MacWorld Expo. Det ska bli intressant.
Whippa: Kaninjävlar och glasslickande gamlingar!

There's something in the air

Så har då ännu en helg passerat och det är måndag igen. Inte så farligt faktiskt. Jag har räknat ut att jag under min livstid har överlevt ca 1800 måndagar, så risken att jag skulle dö just idag är inte speciellt stor. Dessutom skiner solen även idag och jag vill gärna leva till morgondagens slut i alla fall. I morgon är ju dagen för Steve Jobs keynote! För er som inte vet vem snubben är så kan jag berätta att han är VD för Apple och således den enda gud jag tillber. Hans keynotes är med andra ord att jämföra med Jesus bergspredikan eller Muhammeds predikan i Mecka. ;) Skämt å sido så är det i alla fall väldigt spännande att se och höra vad de har för nyheter att presentera.

I fredags å var det fest för Jessica som fyllde år. Vi började kvällen med att äta på söder tillsammans med Päivi för att sedan ta oss vidare till Imperiet och möta upp födelsedagsbarnet och de andra festglada marockanerna(?). Det blev en mycket trevlig kväll. Lördagen var ganska soft. En lugn dag, mestadels hemma, med lite film och lite vin på kvällen. Söndagen inleddes med en långpromenad i det fina vädret. Soligt, men tyvärr ganska blåsigt.

Whoppa: Apples keynote - något att se fram emot.
Whippa: Priset på inrikesflyget.

En solig dag i Söderhavet

Det är fredag och solen visar sig på sitt allra bästa humör på länge. Detta resulterar att även jag blir på bättre humör. Eftersom vi har en fantastisk utsikt från kontoret så brukar jag ibland sätta mig vid fönstret, titta ut och bara drömma mig bort. Idag är just en sådan dag.















Ikväll är det födelsedagsfest. Eller, ja... fest och fest. Det är Jessica som fyller år och vi ska träffas ett gäng på Imperiet och dricka drinkar. Det ska bli trevligt. Annars så blir nog helgen ganska lugn. Men det kanske är för tidigt att sia om det på fredag förmiddag? ;)

Whoppa & Whippa
Whoppa: Det är fredag och solen skiner
Whippa: Än inga whippar. Kommer kanske senare under dagen.

Tiden går fort då man har kul!

Ja, det var inte igår jag bloggade sist. 12:e juni. Skärpning! Men det tenderar att bli så att när det händer mycket i ens liv. Då glömmer man liksom bort att skriva om det, medan man skriver som en liten Duracellkanin då livet ter sig som mest stilla. Nåja, det går ju kanske att råda bot på...

Kanske ska börja med en liten summering om vad som hänt...

Flyttat till Söderhavet
Under hösten så har jag bytt jobb. Jag misstänkte att jag skulle trivas bra, det kände jag redan vid intervjuerna. Men att jag skulle trivas så bra som jag gör, det kunde jag föga ana. Så himla roligt! :) Och igår fick jag resa på att jag får stanna kvar nu när provanställningen är slut! :D

Tillskott bland prestigepriserna
Min guddotter Emmy har fått en lillebror. En Oscar. Nu är familjen alltså ägare av två prestigefyllda amerikanska priser. Det är roligt.

Foxy Moxie
Moxie har varit och hälsat på och det var som vanligt sanslöst kul att ses. Hon och hennes man har allvarliga planer på att flytta till Sverige till hösten. Jag hoppas verkligen att det blir något av det!

Jag pissar på Paris
Vi drog till Paris i slutet av juli. Man har ju hört mycket om den staden. Vissa säger att den är den mest romantiska staden i världen, medan andra spyr galla över alla otrevliga och arroganta fransmän. Efter resan så hamnar jag väl mer åt den sistnämda skaran, tyvärr. Givetvis fanns det massor av trevliga saker med Paris också, men låt mig förklara varför jag tycker som jag gör.
Skitigt - Gatorna är smutsiga som fan. Skräpiga alltså. Hundbajsar överallt.
Dyrt - Att betala mellan 6-9 Euro för en öl är ju bara fånigt. Allt annat är dyrt också.
Arrogant - Trots att jag hade ganska hårda fördomar om detta och var beredd så blev jag besviken. En restaurang vi var på sade de inte ett ord till oss, från att vi kom in till vi ätit klart, betalat och lämnade restaurangen. De fick ingen dricks.
Fransmän som bajsar på gatan - Javisst. Och tyvärr så råkade jag se det bruna komma ut också. Ingen frukost den dagen.
Romantiskt - Ja för all del, men nog är ju Rom mer romantiskt. Och Berlin. Och New York. Och... nej, Paris är i mitt tycke inte mer romantiskt än de flesta städer jag varit i.

Jul jul, strålande jul
Julen firades sedvanligt uppe i norrland. Det är trevligt men efter ett par dagar börjar det liksom att krypa i kroppen och man kan inte sitta still. Det är i alla fall kul att träffa föräldrar och bror med familj. Gick ut på krogen två dagar och det var ganska skoj. Träffade en hel del gamla vänner och det finns ju ganska mycket att ta igen då man inte ses så ofta.

Ont i vaden efter nyår
Nyår firades här hemma hos oss. En vegetarisk meny med fyra rätter serverades. Moxie och hennes man var som sagt här och hälsade på och det var hur kul som helst.

Vid tolvslaget gick vi till Observatioriekullen för att observera lite raketer. Det blev ett närmare möte med dem än planerat. Jag fick en raketjävel rakt på vaden och den är fortfarande blå. Tur var ju att det inte träffade på någon av kroppens mer delikata delar. Stämningen på kullen var ganska likt nyår i Krakow förra året, men med ca 999 821 färre personer. Krigsstämning i alla fall med raketer som yrde runt huvudet. Usch. Nästa plan kanske det får bli en annan tolvslagsplats.

Grammalammadingdonggala

Jag och Jonas var på Grammisgalan igår. Jag vann biljetter via Facebook. Kul. Jag brukar inte vinna nåt. Galan var väl helt ok, men det var ganska dött i alla reklampauser. Och så sålde de ju bara 3,5:or på läktaren medan artisterna nere på parketten fick härliga måltider med champagne och vin. Men det kanske ska vara så. Jag var ju inte nominerad. Mesigt tycker jag.

Nej, nog för denna gång. Jag ska dock avsluta med att sno en ros- och risliknande idé av en vän. Hon har (eller hade..) vid varje blogginlägg en kommentar om något bra och dåligt. Här kommer min version. Whoppa (ett positivt ljud eller nåt) & Whippa (whip från engelskans piska).

Whoppa & Whippa
Whoppa: Nytt jobb, Adam Tenstas grammis.
Whippa: Jo-jo-förkylningen som jag åker på hela tiden.

Ett gott skratt förlänger livet.

Ja det sägs ju att man blir äldre om man skrattar mycket. Om det ligger någon sanning i detta påstående vågar jag inte svara på, men om det gör det så kommer jag förmodligen att leva ett bra tag till. Under helgen så gick nämligen Skrattstock av stapeln. Det är ett gratisevent på Långholmen där många av de stora kända och många av de små okända stå-upparna framträder i 9 skrattmuskelkrämpande timmar. Solen stekte, vinet flödade och skämten levererades som limpor på det löpande bandet i Skogaholm. Vi satt och trängdes med alla de andra tusentals som kommit dit denna stålande sommardag. Vi var dock lite smarta och kom dit i god tid och kunde roffa åt oss en härlig plats i skuggan av ett träd. Under eftermiddagen kom Emmy dit med sina föräldrar och med sig hade de Helena, Håkan, Elias och Molly. Kul att träffas eftersom det inte blir alltför ofta, då de bor på annan ort.

Den 6:e juni var det Sverigens Nationaldag. Eftersom den sedan ett par år tillbaka är en röd dag och man är således ledig från jobbet så har man ju givetvis tagit efter vårt grannland i väst och börjat fira ordentligt. I år var det fest hos Meff den 5:e juni. God mat, god dryck och underbart sällskap. Många långa timmar senare sov man gott i sängen. På självast nationaldagen vägrade jag lämna lägenheten under dagen eftersom de där jävla ny-nazzarna beslutat sig för att deras demonstationståg ska gå från Odenplan och här i området. Vill fan inte se spektaklet!

Sommaren var ju tänkt att tillbringas på hemmaplan, med undantag för några dagar i Dalarna. Men som det gamla uttrycket säger; mycket vill ha mer, så gav givetvis New York mersmak. Den 26:e april bär det av till Paris. Vive la France. Ska bli spännande att se hur det funkar att befinna sig i världens, enligt ryktet, minst engelskspråkiga stad utan att kunna säga mer än "nio ägg" och ett par fräcka fraser på modersmålet. Återkommer med en rapport efter resan.

Annars är allt som vanligt. På torsdag är det sommarfest med jobbet. Ut i skärgården, till Grinda, bär det av. Ska bli trevligt. Med på festen kommer delar av en nyförvärvad byrå från Karlskrona vara. Återstår att de vad det är för filurer vi ska jobba med i framtiden.