Decemberidé

Jag har kommit på en bra idé. Helt unik är den också. Jag ska ha en sorts lucköppnargrej här på min blogg. Nu kanske ni undrar vad det kan vara för något. Jo, varje dag ska jag låtsas att jag har ett stycke hård kartong framför mig. I den kartongen ska det finnas luckor utskurna. Man öppnar en lucka om dagen och då får man ett rim om något som hänt mig alldeles nyligen. Jag ska kalla den, adventskalender. Hepp! I morrn smäller det! :)

Ännu en sanslös app till iPhone

Det har kommit en app till iPhone som heter Pocket Jockey. Vad är då det? Jo, man tar sin telefon och sätter den i bakfickan och så låtsas man att man rider på en häst. Man kan klappa på skinkan och simulera att man daskar till hästen och massa annat. Se filmen nedan, där två tjejer testar appen.

Kojak - that's me!

Inte på grund av frisyren, eller avsaknaden av den sån. Inte heller för att jag har någon fetisch för klubbor. Nej, för att jag har lekt spion ikväll. Jag var på en fokusgruppsundersökning för en kunds räkning. Det går till på följande sätt. Fokusgruppen samlas runt ett halvcirkelformat och får olika frågeställningar att diskutera. Bordet är riktat mot en stor spegel. Bakom den spegeln sitter vi i en soffa i ett halvmörkt rum och äter god mat och dricker vin och lyssnar på dem. De kan inte se eller höra oss. Det var skoj. Och fantastiskt intressant. Intressant att höra folk diskutera funktioner som man själv tycker är briljanta eller idiotiska. Kött på benen. Det får man. Kul! Men man fick lust att göra störda grejer. Hela tiden. Tur att kunden var med. Eller otur. Det beror ju på hr man ser det. ;) Så här såg det ut från min vinkel.

Var är jag?

Jo, jag är här. Jag laddar inför min comeback.

iPhone - en lergök?

Det finns många olika program till iPhone att ladda ned. Vissa är väldig bra, vissa är konstiga och vissa är värdelösa. Till vilken av kategorierna nedanstående program tillhör vill jag låta vara osagt, men nu kan "Slaget om flöjtmästaren" börja. Min panflöjtslirande granne har ingen aning om vad för norrländskt forntidsmonster med enorm vrede hon har väckt när hon började lira.

Chili, Chippe, Chippson

Alla människor har olika relationer till husdjur. Vissa har ingen relation alls och kan inte förstå varför människor skaffar husdjur. Andra uppskattar djurens sällskap och älskar den kärlek de kan ge och den kärlek de så mycket uppskattar att få. Konstigare än så är det inte. Det finns gott om människor och minst lika många åsikter i minst lika många frågor och livsval.

När det kommer till frågan om husdjur så tillhör jag den senare gruppen. Jag uppskattar att vara omgiven av husdjur. I mitt liv har det ända sedan den dagen jag fyllde fem år och fick min första katt Tjorven, funnits husdjur i min närvaro. För mig har det alltid därför varit naturligt att ha ett djur hemma där ja bor. För mig har det handlat om katter, om man bortser från Rottweilern Milos som fick bo med mig och min sambo ett par veckor. Tyvärr klarade han inte att var ensam i två minuter så det var ohållbart. Hans husse var porrfilmsproducent (!) och reste runt hela tiden så han kunde inte ha kvar honom.

Efter det så fick det bli två små katter som döptes till Chili och Garlic. Syskon från födseln. Vi har haft det underbart i tio år, fram till för ett halvår sedan. Då började Chili att kissa inne, utanför lådan. Det blev värre och värre och vi testade det mesta för att få bukt med problemet. Hon började också jama väldigt mycket och verkade emellanåt väldigt olycklig.

För några veckor sedan tog vi henne till veterinären för att kastrera henne. Vi borde ju ha gjort det redan då de var små, men de har fått äta p-piller istället, för att hålla löpningsbeteendet borta. Veterinären tog några prover och upptäckte att hon hade urinvägsinfektion och sa att det kunde vara orsaken till problemet. Det gör ont då hon kissar och projicerar det på kattlådan och vem vill sitta ned i en buske med nässlor då man kissar? Hon fick medicin, som vi fick tvinga i henne i tre veckor. Hur förklarar man för en katt att det hemska man utsätter henne för är för hennes eget bästa? Jag förstod inte ens det själv då jag var liten och var tvungen att ta äcklig medicin mot en krånglande mage. Utöver medicinen testade vi alla metoder vi kunde komma över för att ändra hennes beteende. Vi köpte till och med Feliway, som är en lien grej man pluggar in i vägguttaget och som avger ansiktsferomoner som ska göra katterna trygga och lugna. Chili blev lite bättre men sen fortsatte hon att kissa lite här och var. På möbler, i sängen, på mattor. Riktigt jobbig för både oss, henne och hennes syster Garlic som konstant fick sin sovplats nedkissad.

Vi kontaktade veterinären igen och veterinären berättade att de hittat cancer i lilla Chilis kropp. I de bakre regionerna. En operation skulle vara möjlig men den skulle knappast hjälpa så mycket och dessutom hade Chili förmodligen ont. Vad som återstod att göra var sjävlklart. Men att ta steget att ringa och boka tid för att låta henne få komma upp till himlen var allt annat än lätt. Det tog mig en hel förmiddag innan jag lyckades ringa och boka tid. Det kändes så slutgiltigt, vilket det ju också är.

I morse kl 09.15 satt jag hos veterinären med Chili i famnen. Veterinären hade tänt ett ljus i ett litet rum, gav henne sömnmedel och lämnade oss ensamma. J valde att vänta utanför. Han kände att han inte klarade att vara med. Det respekterar jag. Efter att ha kräkts lite och varit lite orolig somnade hon efter ungefär tio minuter i min famn medan jag grät och försökte förklara för henne varför vi var tvungna att göra detta. När hon hade somnat lade jag henne på en mjuk filt på ett bord, strök till hennes päls så att hon såg lika fin ut som alltid, pussade henne på huvudet och lämnade henne till veterinären som skulle ordna med resten.

Vägen hem har aldrig varit så lång. Väl hemma så brast det. Kan inte komma ihåg när jag grät så mycket senast. Många kanske tycker att det är konstigt och överdrivet, men för mig är det en helt normal reaktion så man måste agera bödel mot någon man levt med och älskat i tio år.

Nu har hon det i alla fall bra där uppe i himlen. Ingen mer oro och ingen smärta. Hon har alltid gillat att ligga och sova högt uppe. På dörrar, skåp och andra möbler. Då måste ju himlen vara perfekt för henne. Så högt upp man kan komma. Där finns det säkerligen massa grönt mjukt gräs att rulla i, massor av smarriga råttor att leka med och mjuka varma moln att ligga och mysa på istället för ett varmt människobröst. Vi måste intala oss att det var det enda rätta att göra och egentligen så var det väl så. Men när man gräver djupa gravar i sitt samvete och kärleken så täcks de inte över av sig själv på ett kick. Det kommer att kännas lite tomt. Chili var en mycket speciell katt. Helt olik sin syster Garlic. Mer äventyrslysten och nyfiken. Mer som en revolterande tonåring än en katt på väg mot pensionen.

Håll ut Chili, Chippe, Chippson. Kär katt har många namn. En dag kommer vi också. Då får du än en gång jama av glädje tills du tappar rösten, precis som du alltid gjort då vi kommit hem från semeterresorna.

Med all kärlek till vår älskade lilla vän.

//J&J

Jag bloggar - alltså finns jag

Jag vet. Jag har bloggat dåligt. Jag bloggar dåligt. Jag kommer nog att blogga dåligt ett tag till. Jag har bara inget att säga just nu. Men jag har i alla fall en (1) anhängare. Kolla till höger. hu som helst så kommer en liten förklaring över läget i USA här:

Och hör sen! ;)

Så här ser en kunds status på Facebook ut. ;) Sånt är roligt!

Nä nu jävlar!

Nu har finanskrisen gått för långt. De engelska pubarna har nu minskat storleken på ölen med en tredjedel!!! Goddammit! Ok att boräntan stiger, det skiter jag i (ok, kanske inte) men att minska storleken på ölen, det är ju fan barockt!

Min pappa är bättre än din pappa!

Man undrar ju vad som rör sig i skallen på alla dessa fotbollshuliganer. Vuxna människor, oftast män, som samlas, utstöter forntida ljud, vandaliserar och slåss om vilket lag som kan sparka på en boll bäst. Jag kan verkligen inte fatta vad grejen är. På riktigt. Fotbollshuliganer hamnar för mig i samma fack som alla andra små kryp med hemmorojdstora hjärnor. Nazister, våldtäktsmän, misshandlare med flera.
Att huliganerna dessutom får hålla på som de gör utan att tillräckligt görs för att stoppa dem är ju helt jävla sanslöst. Det är ju inte något nytt fenomen direkt. Om de inte kan sköta sig så är det väl för fan bara att förbjuda publik vid fotbollsmatcher. Jag vet att klubbarna inte får in några pengar då, men vad fan är det för ursäkt? Är tuppfäktning, tjurfäktning och liknande vansinnesföreställningar okej bara för att "om man slutar får inte arrangörerna in pengar"? Det är väl för fan upp till fotbollsklubbarna att se till att deras anhängare inte håller på som de gör. Huliganernas framfart kostar oss skattebetalare enormt mycket pengar och jag har ingen lust att pröjsa för skiten när de vandaliserar sönder stan bara för att den enes favoritfotbollsspelare har tacklat den andres lite hårt. Vad är det som gör det legitimt att härja som svin bara för att det hänger samman med sport? Vad är det som gör att ingen agerar mot detta?

Funkar det inte så har jag ett konstruktivt förslag: Förbjud fotboll helt och hållet! Hehe...