Gasen i botten

Under helgen åkte vi till Dalarna, för Jonas syster har fyllt år. Vi åkte buss och vi visste i förväg hur resan skulle vara. Högljudd och stimmig. Varför det? Jo, det är nämligen samma helg som tjejvasan går av stapeln och vad händer när bussen är full av damer (eller herrar för den delen, men det har jag ingen erfarenhet om) som ses en gång om året och är helt förväntansfulla på att få kämpa sig igenom mil efter mil och kissa i skiddräkten eftersom de inte vill ta en paus och då försämra tiden? Jag kan berätta vad som händer. Det blir ett jävla liv i bussen och jag och Jonas var de enda killarna i hela bussen. Till råga på allt så glömde jag mina hörlurar på jobbet så det blev till att lyssna på allt liv i drygt fyra timmar. Tjejerna som satt bakom oss, de känner jag mycket väl nu. Jag vet vad de gjort varje vecka sedan ett år tillbaka. Jag vet vad de har för vitvaror hemma. Jag vet vad de använder för sköljmedel. Ja, jag vet till och med vilka könssjukdomar de har haft. Om de hade haft några alltså.

Väl framme i Orsa så infann sig lugnet. Jag jobbade en del på lördag medan Jonas var och hälsade på sin mormor och sedan gick vi till hans syster och inmundigade lite god öl. Elsa, hans systerdotter, var sjuk men det hindrade inte henne från att umgås med oss hela helgen. Vi gav henne blåbärspuré vilket hon gillade skarpt, men efter en stund såg det mest ut som att hon var med i en blodig skräckfilm.

På lördagen kollade vi Melodifestivalen och drack lite mer öl. Sedan bar det av till Bykrogen. Ja den heter så, den enda krog som finns i Orsa. Där spelade de Roger Pontare och E-type och bartenderna tittade konstigt på oss då vå beställde en stor stark. De hade bara flasköl. Vi satt och skrattade en hel del och kom att tänka på när vi besökte denna krog ett par år tidigare. Då spelade de Eddie Meduzas låt "Gasen i botten" flera gånger. En avbesökarna, iklädd flanellskjorta och skinnväst gick fram till baren och sade på rungande dalmål: "Vad är det för jävla fjollmusih ni spelar? Har ni inget bättre? Mikael Wiehe till exempel."

Bussen hem var i det närmaste fullsatt och de enda sätena som var lediga ver de två framför oss. Vi hade hoppats på att de förblev lediga så att man fick lite lugn och ro, men det var ju att hoppas för mycket. I sista självande sekunden kommer en stor kille in. Stor som i 150 kg. Med en hiskelig svintokalufs som gjorde att han såg ut som en ullkardad blandning mellan Reidar Dahlén från Rederiet och clownen Manne. Men han kanske var snäll i alla fall. Han och hans betydligt mindre flickvän satte sig framför oss och han började genast muttra om att det inte fanns några säkerhetsbälten på bussen. Han vänder sig om till oss och börjar muttra med oss om att det är lag på det och bla bla bla. Vi kunde inte svara honom eftersom vi höll andan då han luktade mer svett än hela vasaloppet tillsammans. Drygt fyra timmar senare utan luft var vi äntligen hemma i civilisationen igen. Pust, stånk och stön. Nu kan man andas ut.

Det är ju inte utan att man undrar om man är flugpapper för idioter. Det slår ju aldrig fel att det är nån tvivelaktig typ som sätter sig i närheten då man åker buss, tåg eller flyg. Värst var den gången då vi åkte tåg till Gällivare och delade liggvagn med en pappa och hans två barn, en flicka och en pojke i 5-årsåldern. Jag låg på britsen längst ned och den lilla killen låg ovanför mig. Hans syster på mellanbritsen på andra sidan. Allt var frid och fröjd ända till den lilla flickan utbrister: "Pappa, pappa. Marcus kräks". Jag drog in armar och ben så att jag kände mig som Ludmila Engqvist i sin rodelfarkost och jag klarade mig från hans magsafter. Stanken däremot, den kunde vi inte råda bot på.

Jag har många fler liknande berättelser att berätta, men det får bli en annan gång. I april ska jag upp till norrland och kanske kommer det då någon ny fräsch upplevelse som jag vill förmedla vidare! ;)

Whoppa: Hurra för civilisationen!
Whippa: Att åka kommunalt. Så jävla kommunistiskt!