Jämlikhet - inte bara en fråga om pengar och position

Den tråkiga nyheten om den lilla flickan Englas öde har ju knappast gått någon förbi. Jag tänker inte gå in djupare på detta på annat sätt än att jag reflekterat över hur människor, och i detta fallet kvinnor, har reagerat på detta. Vad menar jag då? Jo, jag har nu vid fyra skilda tillfällen hört fyra olika kvinnor diskutera Englas försvinnande och då säga att de tycker så synd om hennes mamma. Första gången reagerade jag inte så mycket, men efter att ha hört det fyra gånger så börjar man ju fundera om det är vanligt att folk, i detta fallet kvinnor tänker så? Synd om hennes mamma? Ja visst är det det, men är det mer synd om hennes mamma än om hennes pappa och syskon? Jag fattar det bara inte? Hur kan man vara så trångsynt och empatifattig så att man automatiskt bara sätter sig in i mammans roll bara för att man själv är kvinna? Om Engla inte hade haft en mamma, hade allt varit frid och fröjd då? Okej, jag överdriver, jag vet. Men jag tycker bara att det är värre när människor kläcker ur sig sådana här idiotiska saker utan att reflektera över vad de säger än när människor uttrycker sina åsikter efter att ha tänkt. Det kommer ju direkt från hjärtat och ger en ganska bra bild om hur den personen tänker i vissa frågor. Kanske överreagerar jag väldigt mycket men jag blir helt klart upprörd eftersom det kämpas så mycket för jämlikhet, vilket är riktigt bra, men det mest grundläggande verkar glömmas bort. Empatin och förståelse för andra människor, även om de har ett annat kön, annan hudfärg, annan sexuell läggning, annorlunda mössa. Det är där jämlikheten börjar och har sin grund. Jämlikhet är inte bara pengar och position i samhället. Det är mycket mer fundamentalt än så.