Man måste jobba på sina vänskapsrelationer

När jag första gången mötte herr Koriander så kunde jag inte med honom. Han var spydig, stroppig och stack ut oerhört från mängden. Överallt dör han var med så hördes hans skarpa stämma tydligt. Åren gick och vi träffades oftare och oftare. Inget hände. Föraktet från min sida var oerhört starkt. Men plötsligt en dag för några år sedan så stötte jag på honom tillsammans med fru Salsa. Plötsligt var han inte en sån streber som han var innan. Hans tonläge var ganska normalt i hennes sällskap. Det var en angenäm afton. Efter det så har jag och herr Koriander umgåtts mer och mer och nu händer det ofta att vi umgås på tu man hand. Ibland är det till och med så att jag saknar honom då han inte finns i närheten. Tänk så det kan bli.