Julen är som en uppluckrad pepparkaka, tuggad av någon annan.

Här duggar det inte tätt mellan inläggen, det vill jag lova. Men visst är jag fortfarande bitter. Jag har inte gått nån kurs i självförverkligande. Jag håller inte på med affirmationer om att jag och världen runt mig är så himla bra. Jag är bara den jag är. Ibland kärleksfull. Ibland hatisk. Ibland glad och allt som oftast upprörd över något. Så här kommer ett nytt inlägg.




Julen alltså. Denna jävla jul. Det börjar så mysigt i slutet av november (bara en sån sak). Man vaggas sakta in i den där fridfulla julstämningen för att snart vara helt uppslukad i den och inte lång där efter drunkna. En plågsam juldöd där man, precis som i filmernas värld, trycks ned under ytan och just så man känner att man inte kan andas så rycks man upp och får ta några andetag. Just när man känner att man har andningen under kontroll så pressas man ned under ytan igen. Och allt detta hinner hända långt innan den första julklappen ens är inslagen. Sen kommer då julafton. Den stora dagen som de senaste uppskattningsvis 50 dagarna då handlat om. Kulmen av perversitet, där barnen vältrar sig i julklappar. Helt onödiga saker som de bara önskat sig för att de kan och som sedan bara läggs på hög. För det visar ju sig alltid att den roligaste leksaken i alla fall är den billigaste och enklaste. På dryga sju minuter har de fina och omsorgsfullt inslagna och pyntade gåvorna under granen förvandlats till ett sopberg av raserade drömmar. Drömmarna om den där helt perfekta julen då alla nära och kära är samlade och alla dricker äggtoddy och glögg, dansar runt granen för att sen mot kvällskvisten samlas runt pianot och tillsammans stämma upp i julsång. Finns den drömmen på riktigt? Vill jag ens att den ska finnas? Jag vet fan inte. Det enda jag vet är att jag fick nog idag då jag tog en mugg från skåpet på jobbet, hällde i kaffet och drack, för att när jag kommit halvvägs upptäcka att någon annans uppluckrade pepparkaka kletat sig fast på muggens insida. Det sammanfattar julen ganska bra. Trevlig till en början, men sen blir det bara kletigt och vidrigt och drömmen om den perfekta julen (eller koppen kaffe) är ett minne blott.

Såja, lugna sig nu. :) Efter regn kommer solsken och efter jul kommer nyår. Då får man rannsaka sig själv, sopa undan julen och börja om på nytt. Det är ju trots allt drygt 300 dagar på året då vi inte har jul, så man får väl gotta sig lite extra då!

God jul på dig! Och glöm inte att realismen har i alla tider varit människans enda förutsättning för överlevnad!