Idag gick jag till jobbet som vanligt. Snön på trottoaren har smält bort och så även isen. Det betyder att trottoarerna är bara från vinterslasket. Jag känner mig lugn och harmonisk. Plötsligt när jag gått förbi en port öppnas den och ut på trottoaren kliver en tjej. Inget konstigt med det. Men ett par sekunder senare skrittar hos, förlåt, promenerar hon i samma riktning som mig. Hon går några steg bakom men det hade inte spelat nån roll om hon gått en mil bakom mig. Jag hade likförbannat hört det där klapprandet av hennes jävla dojjor. Extremt stressande. Som att ha en liten trumslagarpojke bakom sig. Fattas bara att resten av cirkusorkestern dyker upp också. Klipp klapp klipp klapp. Jag tänker att hon måste vara en megafet steppdansare, på väg till sin steppkurs. Vänder mig om. En smal, ung tjej. Typ Blondinbella. Inget överflöd av fett där inte. Inga steppskor. Hur kan ett par skor låta så jävla mycket. Då lägger jag märke till hennes gångstil. Det är den där nya modellgångstilen där de går som hästar. Ni vet, den nya tidens höga knän, som vi andra fick göra på gymnastiken i skolan. Den har tagit sig ut på stadens gator nu.Vad är grejen? En tjejkompis till mig sa att damskor ska klackas om eller i alla fall sulas om då man köpt dem. Att det inte är meningen att man ska gå med de där hårda yttersulorna på klacken. Då undrar jag varför det inte är någon som verkligen sular om dem? Om man köper ett par jävla skor för flera tusen kan man väl kosta på sig ett par hundralappar för att ljuddämpa dem? Nej, vet ni vad? Jag tror att det har blivit nån form av makttävling bland kvinnor. På allvar. Den som klapprar högst vinner och får makten över hela riket. Och härligheten. I evighet.
Amen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar