Ni kan kalla mig Anakin

Javisst. Den gamle synsvage är borta. Lasen har gjort sitt. Ni kan nu kalla mig Anakin "Skywalker" Broström. Vadan detta, tänker du kanske? Jo, det är så att jag har laseropererat mina ögon.


En kort redogörelse för processen.

Först var jag på ett kostnadsfritt möte på CityAkuten där de berättade om den metod de använder sig av. Den lät intressant, men innebar också några dagars smärta då man måste ligga i ett mörkt rum. Man räknar med att man kan arbeta dag 5 efter operationen. Om man kombinerar detta med en helg så innnebär det tre dagars semester med andra ord. Nåja, vad gör väl ett par tre dagar semestersmärtor i utbyte mot perfekt syn, tänkte jag. Bokade tid för behandling, som det heter, den 13 april.

Pratade sedan med min vän Sofia, som gjort laserbehandling för ett år sedan. Hon berättade att hon gjorde det på Globens Ögonklinik och att hon kunde jobba redan dagen efter. och hade inte en tillstymmelse till smärta. Det lät mycket mer intressant. Bokade kostnadsfri undersöknng på Globens Ögonklinik och de gick igenom vad den behandlingen (IntraLase) innebar. Man använder sig av två lasrar istället för en och gör en flik i epitelet (yttersta lagret av hornhinnan) som man öppnar för att sedan göra korrigeringen på själva hornhinnan. Den andra metoden (ELSA) innebär att man löser upp epitelet med alkohol innan man behandlar hornhinnan. Det tar längre tid för hornhinnan att återskapas än att läka en flik, därav skillnaden i smärta och obehag. Det finns dock bara en hake. IntraLase är pga de två lasrarna ganska mycket dyrare. Riskerna är dock desamma med båda metoderna och ingen kan anses vara bättre än den andra.

Efter ett kort övervägande så tyckte jag att den extra kostnaden övervägde smärtan och semesterdagarna så jag bokade en ny tid. Den 4 april.

KL 14.20 den 4 april kom jag dit. En tid för återbesök bokades redan dagen efter och sedan genomgick läkaren samma kontroll som gjordes vid mitt första besök. Allt för att säkerställa att allt stämmer. Sedan gick han igenom proceduren med mig och jag fick en värktablett och en lugnande tablett. En sköterska gick igenom de vätskor och tabletter jag skulle få med mig hem och hur jag skulle ta dem. Fick även med en lista med instruktioner. En kort väntetid i väntrummet och sen var det dags för behandling.

Jag fick ligga ned på en brits och fick smärtstillande vätska i högra ögat. De gick igenom vad som skulle ske och den spärrades ögat upp med en plastmojäng, allt för att man inte ska blinka under behandlingen. Detta kändes i princip inte alls, då ögat var bedövat. Sedan kom en liten sugkopp och sög fast på ögat och precis som läkaren berättade så skulle det mörkna för ögat (precis som om man trycker på ögat så blir det efter en stund mörkt. Nu skulle laser 1 skära upp fliken i epitelet och det skulle enligt läkaren ta 35 sekunder. Lasern satte igång och det kändes inget alls. Jag såg ju inte någonting heller eftersom det svartnat för ögat. Över det andra ögat hade jag fått en ögonlapp. Läkaren och sköterskan räknade ned så att jag skulle veta hur lång tid det var kvar. 35 sekunder senare var det dags för det andra ögat. Samma procedur och lika ofarligt. Kändes ingenting.

Sedan var det dags för att justera själva synfelet. Jag rullades bort till en annan laser och det jag såg var väldigt suddigt. Ungefär som att titta genom byggplast. Fliken som gjordes i laser nummer ett veks undan och det dags för själva synkorrigeringen, vilken enligt läkaren skulle ta ca 15 sekunder per öga. Han sa också att det skulle lukta lite bränt hår. Jag ombads titta rakt upp mot ett blinkande ljus och så satte de igång. En svag doft av bränt hår kändes och sen vad lasern klar. Jag såg egentligen ingenting, bara massa suddighet. Ögat tvättades av och fliken lyftes tillbaka. Samma procedur för öga två.

När det var klart så fick jag sätta mig upp och ombads att öppna ögonen litegrand. Döm om min förvåning då jag redan nu såg att synen förbättrats, även om den var suddig. Det var bara att kliva upp, få ett par solglasögon, hoppa in i en taxi och lägga sig i sängen hemma och blunda. Innan jag lämnade kliniken fick jag en citodon och ombads att ta en till då jag kom hem.

Väl hemma så släppte bedövningen i ögat och då började tårarna komma. det hände ingenting medan jag låg med ögonen stängda och lyssnade på en ljudbok, men så fort jag försökte öppna den så forsade tårarna. Inte det minsta smärta, men tårflöde. Efter en dryg timme försökte jag öppna ögonen igen och det gick fint. Jag kunde ta mig upp och äta med ögonen halvöppna. Sedan fortsatte jag blunda och lyssna på ljudboken. Droppade i de ögondroppar jag fått lite då och då enligt ordination. Någon timme senare kunde jag se ganska bra och kollade tv i en timme.

Mitt i natten vaknade jag och kunde se klockan klart, utan att greppa efter glasögonen. Fantastiskt! På morgonen efter öppnade jagögonen och allt var frid och fröjd. Lite ögondroppar här och där och synen var mycket bra, även om inte helt perfekt. Dessutom hade jag, precis som läkaren berättar, fått blodutgjutningar i ögonen av sugkoppen. Det är helt normalt och försvinner efter en vecka ungefär. Ser ju inte klokt ut, men skit samma. Det gör ju inget ont.

Gick till jobbet och var på plats först av alla. Återkontrollen gick fint och det konstaterades att min syn nu var så pass bra att jag skulle få köra bil och nu kommer synen successivt förbättras varje dag.

Nu börjar livet som seende! :)

//Anakin